vertikalfiske.blogg.se

Har funderat ett tag på om jag inte skulle fokusera lite grann på att testa och lära mig vertikala abborre. Vist har man fått lite borrar på vertikal, men det har nog varit mer tur än effekten av att man försökt få dom. En del film på nätet har man kollat igenom för att få lite känsla för vad som gäller, och lite tips har man snappat upp på vägen. Så för några dagar sen besökte jag den lokala fiskebutiken för att innhandla det mest nödvändiga. Det blev lite jiggar i 4-5" format och några små rackare som skulle sitta på upphängningskroken. Efter mycket letande hittade jag också några krokar som jag trodde skulle funka att sätta en bit upp från giggen direkt på linan, det är på denna krok jag tänkt sätta mini jiggarna. För ett av tipsen jag snappat upp var att detta kunde trigga abborrarna till hugg.

 

Jag satt hemma en kväll och fixade min utrustning, för man vill ju vara bered när möjligheten till fisk plötsligt dyker upp. Hade många funderingar på om jag skulle fixa till mitt vertikal spö för abborr fisket, eller om jag skulle använda ett lite lättare spö. Tillslut bestämde jag mig för att gå på det lättare alternativet, kunde ju vara bra att alltid ha vertikalspöt redo om det skulle dyka upp någon större fisk på lodet! Samtidigt vill man ju ha lite fajt och böj på spöt när man får mindre fisk på kroken. Så efter en 30 minuter satt jag med två färdig riggade spön och började fundera på när jag skulle få möjlighet/tid till att testa.

 

Så ikväll var det dax. Patrik ringde och undrade om vi skulle ut och testa lyckan under några timmar. Jag har säkert hundra saker som jag måste göra och borde prioritea högre än fiske, men som vanligt kunde jag inte komma på något som för stunden kändes viktigare 😜.

 

Fiske destinationen för denna tur var en av våra favorit sjöar, känd för att ruva på stora feta borrar. På vägen ditt satt vi och la upp taktiken för fisketuren och snackade lite om den utrustning vi bägge införskaffat. Vi kunde ganska snabbt konstatera att vi bägge två är ganska okunniga när det kommer till att vertikala abborre, och denna resa nog skulle gå under rubriken självstudie!

 

Väl framme vid sjön kom båten ganska snabbt i vattnet, vet det sjutton om det inte var nytt rekord. 5 minuter senare var mitt abborre tackel nere i vattnet och jag började fundera på hur sjutton jag borde röra spöt för att få en bra gång på jiggen för att attrahera borrarna. Patrik satt och körde med sitt vertikalspöt och en 7" jigg när ekona dök upp, en mängd som vi trodde abborrar registrerades med täta intervaller. Vi jobbade med olika tekniker men inget lyckades få fisk till hugg. Efter ett tag kände Patrik för att också byta till abborre spöt, broplemet var bara att det inte var färdig knutet, så han satt sig och började på arbetet med att fixa till det. Ekona var där fortfarande och fiskarna visade intresse för mina jiggar men var svår flörtade till hugg. Jag sänker ner jiggen under abborrarna och hoppas att detta på något sätt ska aktivera deras huggreflexer och i samma sekund som jiggen träffar botten smäller det på. Lite överraskad gör jag ett tafligt mothug och på något sätt lyckas jag kroka fiske. funderingarna drar i väg i samma takt som jag vevar upp, är det en abborre? Plötsligt ligger fisken där på vatten ytan och jag kan besviket konstatera att det är en gädda. Patrik hånar mig som vanligt när jag får mina gäddor och livet känns inte alls så roligt. Men va sjutton det har ju bara gått 30 minuter, än finns det gott om tid. Patrik styr båten tillbaka till ungefär samma utgångspunkt igen och samtidigt som han knyter vidare på tacklet börjar båten driva och jag kämpar igen för att triggar abborrarna till hugg. Fundersam sitter jag och tittar på lodet, dom finns där i mängder men ingen av dom vill hugga. Dax att byta taktik tänker jag. Jag släpper ner jiggen till botten (6 meter) gör några ryck, vevar upp 20 cm och återigen några ryck Detta fortsätter jag med tills jag fått upp giggen ca halvvägs till ytan. Jag släpper sen ner jiggen till botten och börjar om med samma procedur. Vet inte hur många gånger jag gjort detta när jag plötsligt ser något resa sig från botten. I en skarp stigning ser jag på lodet hur fisken som en målsökande missil snabbt närmar sig min jigg som nu befinner sig 3 till 3,5 meter över botten. Jag vet långt innan hugget kommer att nu smäller det, jag kan nästan räkna ner till mothugget och det sitter perfekt. Äntligen har jag en abborre på kroken och jag förklarar för Patrik att den inte är liten heller! Patrik tittar lite fundersamt på mig och ler, tror att han kläckte ur sig något i stillen "bra" med. jag kämpar med abborren och Patrik knyter vidare samtidigt som han sneglar lite mot vatten ytan för att se fisken. Plötsligt säger han, det är en gös och inte liten heller, ta hit håven. Jag blir helt paff, va menar han, är min abborre nu en gös? Jodå några sekunder senare får jag också syn på fisken, och vist är det en gös. Efter en stund ligger gösen (3 kg) i båten och det är med blandade känslor jag funderar på om jag ska vara glad eller besviken. Jag känner det som att någon just nu snuvat mig på den kanon abboren som jag kom för att få, samtidigt ligger det istället en gös där som skulle göra de flesta fiskare överlyckliga över att fånga. Men just denna sekund kan jag bara konstatera att jag inte känner någon lycka utan mer en besvikelse. Jag vet att det finns en del av er som tycker att jag är knäpp och jag kan nog bara hålla med tyvärr när det gäller fiske. Patrik vill att vi ska fiska i den viken där han vid förra fisketuren dragit några stora abborrar, så vi beger oss dit. Väl framme börjar han leta efter stället, han vill hitta lite mer sten på botten konstaterar han högt så jag ska fatta vad vi letar efter. Djupet minska och vi letar när det plötsligt smäller, fan vi har kört på sten är min första tanke. Men nästa sekund ser jag givarfästet glida ner i vattnet. Jag kastar mig fram och får tag på ekolodet så inte det med ska glida ner i sjön och skriker på Patrik att stänga av motorn. Motorn stannar och vi sitter och tittar på varandra, bägge har säkert samma tanke i huvudet "FAN". Fästet gick rakt av när det träffade stenen, tur i oturen är dock att vi fortfarande har lodet och att det tycks funka fortfarande. Vi sitter en stund och snackar om hur vi nu ska lyckas fästa upp det när Patrik kläcker den lysande idén om att sätta det i en spöhållare. Vi fortsätter att fiska och lösningen funkar förvånansvärt bra. Vi drar ytterligare en gös och några gäddor innan det blir dax att avslute fisket och åka hem till våra familjer. Så summeringen och resultatet av fisketuren blev "abborre lös". Misslyckad fisketur eller ej, det överlåter jag er själva att bedöma!

 

När jag väl kommer hem är jag ganska stolt för den gös jag fick ändå 😀